måndag 21 oktober 2013

Miljöpolicy i media

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om en tidningsartikel med rubriken "Titta, Arlandalinjen flyger igen" som handlar om att Direktflyg öppnar en flyglinje från Borlänge till Arlanda. Jag menade att artikeln vilseleder lite när det gäller den miljöpåverkan flyget har jämfört med andra transportmedel. Läs hela inlägget här...

Jag skrev till journalisten på Annonsbladet i Dalarna som skrivit artikeln och frågade om deras miljöpolicy. Lars Rindeskär på Annonsbladet svarade snabb:
"...I alla våra artiklar vill vi  journalistiskt återge nyheter, företeelser och människor i samhället, på ett objektivt sätt. Vår eventuella miljöpolicy i sammanhanget, eller min egen, kan inte få stort utrymme om reportaget ska framstår som objektivt..."
Han menar också att: "Mellan raderna kan man nog i min artikel uppfatta att det finns fog att hålla regionalflyget under luppen..."

Jag skrev också till Direktflyg för att be om en kommentar till artikeln, men de har ännu inte svarat.

En miljöpolicy hotar inte objektiviteten

En definition av objektivitet är: "opartisk; saklig; som saknar ställningstagande; neutral". Att vara helt opartisk eller fullständigt neutral är knappast möjligt och inte heller önskvärt. Centrala värden och värderingar som vårt samhälle bygger på bör vi inte förhålla oss neutrala till och undvika att ta ställning till. När journalister skriver om t.ex. rasism så förhåller de sig sällan neutrala och det är bra. Det kan tom. vara sakligt, dvs. relevant för ämnet, att konsekvent lyfta fram vissa perspektiv. Ett exempel är att när man behandlar transporter och resor, då är det relevant att lyfta ett miljöperspektiv. Det blir inte partiskt så länge man behandlar alla liknande företeelser på samma sätt.

Första steget mot ett hållbart samhälle

Det går inte att fortsätta blunda för miljö- och resursfrågorna. De påverkar inte längre bara en avlägsen framtid utan redan här och nu. Samhällets framtid står och faller med att vi tar miljöfrågorna på allvar och lyckas skapa ett hållbart samhälle. Ur det perspektivet är det sakligt och relevant att media har en miljöpolicy i sin rapportering. När man skriver en artikel om en nyöppnad flyglinje är det saklighet att ställa frågor om hur det påverkar miljön. Det hör till ämnet att fråga om det egentligen är en så bra idé eller om det finns bättre sätt. Lyfter man sedan fram samma perspektiv när man skriver om konkurrerande transportmedel och annat resande så behandlar man alla lika och är på det viset opartisk. I ett hållbart samhälle som består av nästan 8 miljarder människor måste alla handlingar miljöprövas. Det är första steget mot att bygga ett hållbart samhälle.


fredag 11 oktober 2013

Vilseledande om flygets miljöpåverkan


En artikel i Annonsbladet Dalarna från v 39, 2013 handlade om att Direktflyg börjar flyga mellan Dala Airport och Arlanda igen:
"Med hård konkurrens från bil och tåg lades flyglinjen till Arlanda ner för två år sedan.

- Nu flyger vi igen..."
Min fråga är hur informationen i artikeln uppfattas av läsarna.

Artikel med samma format som i en dagstidning. Texten består av stycken där artikelns författare (Lars Rindeskär) berättar om den nyöppnade flyglinjen till Arlanda. Mellan dessa stycken återges citat och referat från intervjuer med bl.a. Direktflygs VD. I artikeln finns en enda mening som kan tolkas som en direkt fråga till Direktflys VD:  

"Ibland tas miljöaspekterna upp som ett argument mot flygning"

 I det följande stycket återges Diektflygs svar:
"Vår Jetstream 32 drar 420 liter i timmen. Maskinen rymmer 19 passagerare och om den är halvfylld motsvarar bränsleåtgången den som går åt om man ensam kör en bil till Arlanda och normalt har vi högre kabinfaktor än så."
I kombination med artikelns inledande stycke signalerar detta svar att flygplanet är bränslesnålt och att det inte är sämre för miljön än bilen utan snarare nästa bättre (eftersom kabinfaktorn oftast är högre). Och just så tror jag också att de flesta läser uppfattar artikeln.

Man får tänka och räkna en del själv för att avslöja att artikeln är kraftigt vinklad och ger en falsk bild av att miljöaspekten inte skulle tala emot flyget.

Jämförelse

Är 420 liter per timme mycket eller lite? Ja, det beror naturligtvis på hur lång tid resan tar och det får man inte reda på i texten. 

Bränsleåtgången ska jämföras med 10 bilar eftersom ett halvfyllt flygplan sägs vara brytpunkten där flyget och bilen är jämförbara. Om flygresan till Arlanda tar 30 min så motsvara det att varje bil förbrukar 21 liter bränsle under en resa till Arlanda och det är mycket mer än vad en bränslesnål bil drar. 

Artikelns exempel förutsätter att varje bil endast transporterar en person till Arlanda. Men jag kan aldrig tro att det är så i verkligheten. Om 2 av dessa 10 bilar går med 2 passagerare och 2 bilar går med 3 passagerare måste 16 av  flygplanets 19 platser vara fyllda för att det ska vara jämförbart med bilen. Om man sedan räknar med att några också väljer tåget (som också antyds i inledningen till artikeln) så blir flyget ett miljömässigt avsevärt sämre alternativ även om det är fullsatt vid varje flygning. 

Så långt har vi jämfört bränsleåtgången, men det är inte det enda och kanske inte ens det viktigaste att jämföra. En viktigare fråga är hur utsläppen påverkar miljön (flygets utsläpp av växthusgaser högt uppe i atmosfären lär t.ex.var med skadligare än biltrafikens utsläpp). Ytterligare en viktig aspekt att jämföra är att många bilar idag drivs med miljövänligare bränslen än bensin.

Avslutning

Artikeln är kraftigt vinklad och ger en falsk bild av att miljöaspekten inte skulle tala emot flyget.

Jag tycker inte att det får passera utan att ifrågasättas och har kontaktat både Annonsbladet och Direktflyg för att få deras kommentarer - Återkommer med deras svar - läs mer i inlägget miljöpolicy i media...



onsdag 4 september 2013

Har ni bara köttmat på menyn?

Att minska på sin köttkonsumtionen är nog det enklaste och snabbaste sättet att göra en rejäl insats för miljön. Men det är inte alltid så lätt eftersom utbudet av vegetariska alternativ många gånger är begränsade och ofta får man fråga efter alternativen.

På McDonalds finns t.ex. goda vegetariska burgare, men man hittar de inte på menytavlorna ovanför beställningsdisken, så bara den som vet att de finns kan beställa. När jag senast frågade personalen om detta hade de inget bra svar på varför. Om alternativet fanns synligt för alla kunde fler prova, om inte annat för variationens skull och det skulle sannerligen vara välkommet i McDonals meny.

När jag och min fru firade med en övernattning i Tällberg åkte vi runt till flera av de dyra och fina restaurangerna och tittade på menyerna men fann inget annat än kötträtter. När jag frågade om vegetariska alternativ erbjöd de på ett ställe att ta bort köttet, men det kändes verkligen inte attraktivt att betala 400 kr för en måltid där den dyraste ingrediensen var bortplockad, så det fick vara den gången.

Men man kan faktiskt också påverka och göra skillnad genom att  fråga efter vegetariska alternativ. När vi åt på TommyKock (Säters stadshotell) och frågade efter ett vegetarisk alternativ lagade kocken till en fantastiskt god rätt som numer faktiskt finns med som det enda vegetariska alternativet i menyn.

Efter denna erfarenhet har jag börjat fråga efter vegetariska alternativ även om jag inte är intresserad av att äta just då. Om man tänker efter så är det särskilt dåligt med vegetariska matalternativ vid olika sorters utomhusevenemang som t.ex. marknader och utställningar som vara en dag eller en helg. Det är alltid gott om grillad korv och hamburgare. Men nu frågar jag alltså efter vegetariska alternativ bara för att de ska få höra frågan och börja tänka på alternativen.


måndag 27 maj 2013

Är det rimligt att cykla till jobbet i ur och skur?

Jag minns hur det var innan sommaren kom, när det fortfarande var snö och slask på vägen. Jag cyklade till mitt jobb på en skola hela vintern, oavsett väder och väglag. Visserligen har jag inte längre väg än att jag kunde ha gått, men jag cyklade och jag lade märke till att cykelstället utanför skolan bara ockuperades av min cykel och en eller högst två andra cyklar.

Men så plötsligt en morgon när jag skulle ställa ifrån mig cykeln i stället så stod där redan mer än tio andra cyklar. Man skulle kunna tro att det berodde på att vägen nu blivit bar och att luften var varm så folk äntligen kunde börja cykla efter ett långt vinteruppehåll, men nej, så var det inte! Det var första dagen efter påsklovet och jag tänker att folk kände det som att nu var det dags att börja cykla - nu ska det banne vara vår och nu ska cykeln fram. Men väglaget och temperaturen avslöjade inte att det var vår, tvärt om så var det isande kallt, snö och is på vägen. Ja, förutsättningarna för att cykla till jobbet var sämre än veckan före påsk då cykelstället gapade tomt.

Jag har tänkt på det här och det enda jag kan komma fram till är att våra attityder och förväntningar är väldigt viktiga. Vädret och väglaget är inte hela förklaringen till att cyklingen går ner under vintern. Det vi bestämmer oss för och verkligen vill göra, det gör vi oavsett hur omständigheterna ser ut.

Det är alltså möjligt att välja cykeln även när vädret är dåligt!


måndag 11 mars 2013

Ta åt dig kritiken själv - Konfliktmetaller, Gandhi

Flera inlägg har nu kretsat kring att vi många gånger instinktivt försvara oss när någon annan tycker att vi ska ändra på oss. Och ofta försvara vi oss mer av principen "ingen ska då tala om för mig...", än av att vi faktiskt har rätt i sak.

Kanske är det bättre att inte säga  något till våra nära och kära om hur de skulle kunna ändra sina rutiner för att spara miljö och resurser om resultatet faktiskt blir det motsatta.

Det gäller alltså att hitta sätt som bryter ner motpartens motstånd mot det man vill att den ska ändra på. I ett tidigare inlägg menade jag att Gandhis principer (satyagraha) också kan användas i mindre sammanhang. Genom att själv ta på sig ett frivilligt lidande vädjar man till motpartens samvete och kan på så sätt bryta ner dennes motstånd. Det var därför roligt att här om dagen upptäcka att Gandhi faktiskt själv skrev om detta under rubriken "Huslig Satyagraha" och "Satyagraha i smått" (se Gandhis "Mina experiment med sanningen", del 4).

Rikta kritiken mot sig själv

100% unfair mobiltelefon - konfliktmetaller
Ett sätt som jag menar är besläktat med det här är att först rikta den kritik man vill komma med mot sig själv. Det är Gandhi som inspirerat mig, men man kan säkert komma dit på andra vägar också.

Det är nästan omöjligt att välja bort konfliktmetaller som kan finnas i elektronik som t.ex. mobiltelefoner och datorer m.m. Konfliktmetaller produceras av barnarbetare och handeln finansierar krig som dödar tiotusentals människor.

Bilden visar min skruttiga mobiltelefon med ett provocerande klistermärke som riktar kritiken mot mig själv (jag har ju också en telefon om än skruttig). Sen kan jag lägga den väl synlig i fikarummet och få en diskussion utan att behöva komma med för många pekpinnar.



torsdag 7 februari 2013

Fortsättning Gandhi och minskat bilåkande

Ett tidigare inlägg har handlat om att det faktiskt inte skulle krävas så mycket för att minska bilåkandet i en liten stad. En majoritet av invånarna skulle faktiskt kunna sköta sina dagliga ärenden och inköp utan bil - läs mer här...


Men det är inte oproblematiskt att ta upp en sådan sak till diskussion. Ingen gillar när någon annan tycker att man ska ändra på sig. Många gånger försvara vi det vi gör mer av principen "ingen ska då tala om för mig...", än av att vi faktiskt har rätt i sak. Detta är ett problem för alla som vill någon sorts förändring. Hur goda intentionerna än är så kan resultatet faktiskt blir det motsatta även när det handlar om nära relationer.

Här ska vi fundera på vad vi kan lära om förändringsarbete av Mahatma Gandhis icke-vålds metod (satyagraha). Gandhis metod bygger på att man vädjar till motpartens samvete genom att själv villigt lida för den goda sakens skull och på det viset vinna över på den andre till sin sidan. Det handlar alltså om att bjuda till själv och frivilligt ta en olägenhet och ett lidande. I Gandhis eller Martin Luther Kings människorättskamp handlade det ofta om att med högburet huvud ta sitt straff när man medvetet brutit mot diskriminerande lagar. Men jag tror att dessa principer också är användbara också i mindre sammanhang. I ordspråksboken (bibeln) talas om att visa godhet mot fienden och på så vis "samla glödande kol" på hans huvud. Betydelsen här är att man på det viset når samvete. Det är lite samma sak som satyagraha - genom att frivilligt ta en olägenhet och ett lidande för någon annans skull eller en god saks skull så samlar man glödande kol på huvudet som sedan ligger där och bränner och vädjar till samvetet.

Varutransport med militärpulka i stan
Det gäller alltså att hitta sätt att samla dessa kol för att nå samvetet och på sikt påverka.

För att fortsätta med exemplet om minskad bilåkning så kanske man skulle kunna försöka hitta sätta och tillfällen att hjälpa till med transporter med icke-bil där bil annars skulle ha använts - erbjud dig att utföra ett ärenden när du ändå ska ut och gör det med cykeln!

Den här bilden är kanske lite extrem, men det fungerar utmärkt. Barnen älskar pulkan på vintern (tyvärr är det inte alltid tillräckligt med snö) och det är jätteenkelt att handla flera kassar på affären, fast den här gången fick barnen gå :-)

I nästa inlägg kommer jag att fortsätter fundera om det här...





söndag 27 januari 2013

Bilister och icke-bilster i en liten stad

När jag går eller cyklar ner på stan slås jag av att jag möter så få andra cyklister och gångare. På min väg ner till affären räknar jag ibland hur många bilar och icke-bilar jag ser i rörelse. På kvällen är relationen ungefär 16 bilar på 3-4 gångare/cyklister. Vilka är det då som går och cyklar? Jo, det är äldre personer (utan bil förmodar jag) och ungdomar (också troligen utan bil) och andra vuxna som promenerar med hund. Alla andra vuxna måste alltså ta bilen!

Mina enkla observationer är gjorda i en liten stad där faktiskt en majoritet av invånarna skulle kunna sköta sina dagliga ärenden och inköp utan bil.

Det skulle knappast ta längre tid - för hur lång tid tar det inte att starta bilen (speciellt nu på vintern), hitta en parkeringsplats, gå från parkeringen till affären och omvänt hem igen.

Det skulle spara pengar - bensin kostar.

Det skulle ge motion - som annars också tar tid.

Det skulle spara förhållandevis mycket på miljön - korta sträckor släpper ut mest.

Så varför är det som det är?